Att städa har aldrig varit min grej. Jag ser dammet och konstaterar att det behövs dammsugas. Sen tar det stopp. Det är som att städarmen plötsligt blir helt paralyserad och är helt omöjlig att röra.
Men det var lättare när man var liten, städa rummet och få veckopeng. Kraven var betydligt mindre också, bädda sängen och plocka undan lite och vips så var man klar. Pengar tack!
Nu får jag minsann ingen belöning för att jag varit duktig och gjort rent. Hallå det är ju jättemånga rum att städa nu för tiden! Men man skulle ju i och försig kunna säga att ett städat hem är belöning nog, och visst trivs man bättre när det är rent.
Fast mina rum städas inte oftare för det.
I Usa läste jag en kurs som hette Social Psycholgy och där pratade vi bland annat om varför vi beter oss som vi gör. Jag skrev en 6 sidor lång uppsats om min ovilja/oförmåga att städa. Det var väldigt intressant att gå på djupet och analysera mitt eget beteende. Och visst lärde jag mig något, men städade jag oftare för det? ehhh NEJ.
Mitt bästa knep är dock att bjuda över någon jag inte sett på ett tag, då brukar jag vilja imponera med ett vackert hem.
Men ibland händer det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar