If you seek you might find

Jag har bestämt mig. Jag tänker inte lida mer. Aldrig mer frusna tår! Och igår hände det, jag gick och köpte nya supervarma vinterskor. Wohoo! Nu ska jag väl ändå inte behöva frysa, de ska trots allt klara 40-C.
Här är de:

Men eftersom det är ganska tråkigt att köpa vinterskor egentligen så var jag tvungen att köpa en somrig klänning också. Åh det kommer bli så fint med en tyllkjol under!

Idag åkte jag in till stan bland folk och fä för att hitta en nyårsklänning. Jag letade och jag letade. När jag skulle ge upp och åka hem, besegrad av en trötthet som lätt uppkommer efter ett lätt desperat letande, så fanns den där. Klänningen som snart skulle bli min. Hittade en passande rosett också!

Det ofrivilliga trollet

Imorse blev jag väckt av ett otäckt samtal som sa att min frisör var sjuk. Och här går jag omkring med ett troll på huvudet... Jag antar att det inte finns mycket annat att göra än att stå ut med trollet tills på måndag då jag fick en ny tid.

Dagen blev dock bättre, Underbara Liz från Santa Barbara kom online på skype och jag fick prata en stund med henne.

Något som är ännu bättre är att på torsdag så tar jag mitt pick och pack och drar till Kalmar för att träffa några av de bästa!

De här två tar bilen tillsammans

Och så får vi träffa de här typerna

Kanske kan vi leka med ballonger?!

God Jul, strålande Jul

Tydligen har jag varit väldigt snäll i år eftersom jag fick så många fina julklappar av jultomten. Jag har haft en väldigt mysig jul hos mamma, men nu befinner jag mig återigen i min egen kära soffa. Har det faktiskt väldigt juligt här med, massor av tända ljus, julstjärna i fönstret och tallris med finfina julgranskulor. Kanske man borde äta lite julgodis på det?

En väldigt flott ring jag fick av syster

Jag gillar kortet i bakgrunden!

Häromdagen var jag ute och gick i 26 minus och blev alldeles isig i håret...

I väntan på sommaren...

...sitter jag på nätet och beställer hem klänningar man kan ha när solen kommer tillbaka någon gång i vår. Det gäller att tänka frammåt!

Men något säger mig att det kommer att ta sin lilla tid innan all denna snö är borta även om det är en "varm" dag idag.

Här nedan kan man se att jag är så förberedd på våren att jag redan tagit fram blomkrukorna på balkongen...

Bu

Man vet att man är sjuk när man inte ens orkar köpa det-är-synd-om-mig-godis...

Oförmågan att orka göra något åt dammet

Att städa har aldrig varit min grej. Jag ser dammet och konstaterar att det behövs dammsugas. Sen tar det stopp. Det är som att städarmen plötsligt blir helt paralyserad och är helt omöjlig att röra.

Men det var lättare när man var liten, städa rummet och få veckopeng. Kraven var betydligt mindre också, bädda sängen och plocka undan lite och vips så var man klar. Pengar tack!

Nu får jag minsann ingen belöning för att jag varit duktig och gjort rent. Hallå det är ju jättemånga rum att städa nu för tiden! Men man skulle ju i och försig kunna säga att ett städat hem är belöning nog, och visst trivs man bättre när det är rent.

Fast mina rum städas inte oftare för det.

I Usa läste jag en kurs som hette Social Psycholgy och där pratade vi bland annat om varför vi beter oss som vi gör.  Jag skrev en 6 sidor lång uppsats  om min ovilja/oförmåga att städa. Det var väldigt intressant att gå på djupet och analysera mitt eget beteende. Och visst lärde jag mig något, men städade jag oftare för det? ehhh NEJ. 

Mitt bästa knep är dock att bjuda över någon jag inte sett på ett tag, då brukar jag vilja imponera med ett vackert hem.

Men ibland händer det.

Så kommer saknaden

Jag kommer på mig själv att titta på bilderna från Santa Barbara allt oftare nu för tiden. Alla minnen kommer tillbaka och om jag blundar sitter jag genast på mattan i lägenheten på 1016 Cliff Drive igen. För ett år sedan hade jag precis skrivit klart mina första finals och hade väl precis insett att jag faktiskt gick på ett college på andra sidan världen.

Den här vintern känns som ett mellanläge, som en paus från mitt verkliga liv. När jag åkte hem över jul förra året kändes det bra att vara hemma fem veckor. Några veckor av snö och kyla klarar man så länge man får åka tillbaka till solen sen igen.

När jag nu ser all snö på marken kan jag uppskatta hur vacker vintervärlden är för i mitt huvud varar det bara i fem veckor. Vad besviken jag kommer bli när jag väl inser att det inte är så.

I see what I want, I want what I see

Den läskiga framtiden

Efter gymnasiet har det här med att plugga vidare känts väldigt långt borta och ännu mera skrämmande. Jag hörde skräckhistorier om något som hette tentor, om fattigdom och dyra skolböcker. Och om man nu valde att fortsätta skolan så fanns det ytterligare ett hinder, herregud vad skulle man läsa?!
Nej, det där får bli ett senare problem sa jag och stack ut i världen istället.

Visst läste jag ett år på folkhögskola och lite senare ett år på distans, men det kändes aldrig riktigt på riktigt. Att plugga på högre nivå vågade jag knappt ens tänka på.  Det där är inget för mig tänkte jag, det är alldeles för svårt!

Så hände det plötsligt. En impulshandling gjorde att jag förra hösten började på college i Santa Barbara. Helt plötsligt stod jag på ett campus bredvid havet och undrade hur jag hade hamnat där. Men jag klarade det och fick t om President's Honor Roll Certifikate för mina bedrifter.

När jag kom hem igen i juni hade jag bestämt mig, det var dags att ta det stora klivet ut i vuxenvärlden. Och idag fick jag beskedet. I januari börjar jag i skolan igen och 3 1/2 år senare är jag färdig förskollärare.

Mästerkocken

Jag har aldrig varit en mästerkock även om visionen om att vara det alltid funnits någonstans långt bort. Ambitionerna har dock inte vart lika höga. Jag har på senare år insett att bara för att man äger massor av kokböcker resulterar inte det automatiskt i att jag faktiskt tittar i dem.

När jag bodde i min första lägenhet på 18kvm ursäktade jag mig med att det inte är så enkelt att laga mat på två kokplattor i en trång kokvrå. Annat skulle det bli när jag efter två år flyttade till min nuvarande tvåa med ett stort (riktigt!!) kök.
Oj, vad jag skulle laga mat. Vad duktig jag skulle bli och nu jag skulle verkligen börja använda mina kokböcker regelbundet! En ny rätt varje vecka kunde ju inte vara helt orimligt att kräva från mig själv.

Ja, första veckorna gick allt som en dans, jag till och med använde ugnen! Jag hade förstårligt nog höga tankar om mig själv och mitt framtida liv som en riktig mästerkock.
Sen vet jag inte riktigt vad som hände, jag har säkert massor av bra ursäkter lagrade i bakhuvudet. Men någonstans på vägen fastnade jag i den bistra sanningen att jag slutade kolla i dessa böcker med så inspirerande bilder.
Okej om jag ska vara riktigt ärlig så kanske jag inte tittade i någon av dessa böcker särskilt ofta efter det att de hamnat i mina ägor.

Förra året när jag hade rymt landet och hamnat i det stora landet i väst, Usa, bodde jag helt plötsligt med tre andra personer som också skulle laga mat i samma kök som jag. Jag tittade ofta avundsjukt i mina nyfunna sambos kastruller och frågade nyfiket vad de lagade. Vid ett flertal gånger fick jag höra "jag vet inte, jag bara gör lite". Va!? tänkte jag, kan man verkligen göra så?
Här hade jag gått omkring och följt recepten till mina fem paradrätter till punkt och pricka. Och där stod jag i ett kök i ett främmande land med insikten att jag var en tråkig kock. Något måste göras insåg jag genast, jag måste lära mig "att bara göra lite". Med inspiration från personer i min närhet som jag inte kan glömma bort i ett skåp någonstans i mitt kök lärde jag mig konsten att mixtra med mina gamla recept och komma på helt nya.

Och nu ett år senare står kanske mina kokböcker fortfarande och sneglar  argt på mig från sitt skåp bredvid spisen, men fantasin har definitivt blivit bättre och när det ringde på dörren för ca en halvtimme sen och middagsgästen stod och väntade velade jag med flera bra ingrediensidéer. (Jag bestämde mig till slut för provencalska kryddor)

Och gott blev det.

Ord

Jag älskar att skriva. När inspirationen slår till måste jag skriva ner mina tankar i diktform. Ord och meningar kan komma smygandes närsomhelst som på tunnelbanan eller när jag ligger i badet. Det händer oftast när jag är fundersam över något och behöver formulera tankarna i ord.

Jag älskar också att samla på citat, oftast från låttexter. Citaten har jag skrivit ner i min blåa bok för att kunna läsa dem om och om igen. Min bok bor bredvid mig i soffan och jag bläddrar i den när jag själv har tappat orden och vet att någon annan förmodligen har skrivit ner mina exakta tankar.

Den blåa boken har blivit en av mina käraste ägodelar och nu är alla sidor fulla. Förra veckan lyxade jag dock till det med en ny bok. Åh, den är så fin med olika bilder på olika väggar på varje uppslag. Första gången jag såg den var på Urban Outfitters i Las Vegas förra året. Jag köpte den inte då, men tänkte att jag snart skulle göra det. Snart för mig tog tydligen drygt ett år... Oh well, nu har jag den äntligen i mina ägor och jag längtar tills jag börjar fylla sidorna med vackra, arga och kanske ledsamma ord.

" sometimes you have to forget what you want to remember what you deserve"

The beginning

En gång för längesedan fick jag den briljanta iden att skaffa mig en blogg. Den skulle handla om allt jag irriterande mig på. Nu såhär i efterhand hör man ju att det inte var en av mina bästa ideer (ja, jag har ganska många såna...).
Nu tänkte jag mest skriva om allt jag vill berätta istället.