Ut på tur aldrig sur

Igår i skolan var vi på exursion vid en damm för att håva in lite smådjur.

Djuren skulle sedan samlas in i småglasburkar för att sedan studeras in i minsta detalj under mikroskåpet

Här är Linn in action

Sen tillbaks till skolan för att lära mig allt om buksimmare, som vårt lilla hoppande djur tydligen hette

Jag drar till Malmö!

Idag är det finaste Puffys födelsedag och det betyder att jag tar tåget tiidigt imorgonbitti ner till Malmö för att kunna fira henne förstås!

Så här glad var Puffy när vi firade hennes födelsedag i San Fransisco för två år sen!










Ska förstås hälsa på bästaste Camme också! Ska bli himla roligt att få åka iväg lite och umgås med mina gamla roomiesar.

Här är Camme i vår gamla lgh precis när vi flyttat in!

Äntligen händer det!

Hej och hallå!
Jag har inte skrivit här sen i somras, nästan lite glömt bort. Sen så var det någon som sade, hallå din blogg vad hände med den, skriv lite vetja! Jamen vad ska man skriva om då?
Just nu känner jag mest för att skryta lite, för det kan man göra om man har en egen blogg. Först ska jag skryta om att jag tycker att det går bra för mig i skolan. Sen tänkte jag skryta om att jag har fått nya jättefina golv i hall och kök.

Mitt nya liv som äventyrare

I torsdags frågade Zach o Julie om jag inte ville följa med och klättra utomhus, varför inte tänkte jag o hängde på. Vi hamnade högt uppe bland bergen med världens utsikt över Santa Barbara. Väggen vi skulle klättra på såg sjukt svår ut, men eftersom jag har blivit lite av en äventyrare här borta ville jag i allafall prova. Det var mycket svårare än att klättra inomhus, och att komma ner igen ska vi inte ens prata om. Kan säga att det var nära att de fick lämna kvar mig där uppe. Men roligt var det!

Bra utsikt!










Igår tog Julie med mig för att prova på att surfa. Kan ju inte direkt påstå att jag var en naturbegåvning.... Men nu har jag provat iallafall. Alltid något. Dessutom känner man sig ganska proffsig när man tar brädan under armen på väg mot stranden. Man kan ju alltid lura någon stackars förbipasserande att man är värsta surfaren hehe

Fina dagar, fina vänner

I tisdags ringde min kompis Shelly och frågade om jag ville äta middag med henne o Liz. Det ville jag såklart och mötte upp dem för att äta thai. Efter middagen blev vi sugna på öl och gick till ett ställe där de brygger sin egen öl.

Shelly o Liz

Stället låg precis vid en järnväg, det var fint

Igår följde jag med Liz o tittade på hennes nyinskaffade bin, här står jag med full mundering

4th of july

I måndags var det alltså 4th of july. Jag o Emelie blev återigen inbjudna på en bbq av hennes kompis Jonas. Men först badade vi en pool i ett lyxigt lägenhetskomplex. Kvällen avslutades med fyrverkerier på stranden. En helt underbar dag.

Vi började dagen med att inta en amerikansk lunch på Sharkeez

För att sedan ta en lååång promenad längs med stranden

Där de flesta amerikanska familjer har slagit upp läger för dagen

Strandhäng på kvällen

Två som är exalterade över de kommande fyrverkerierna. Eller rättare sagt, Emelie är extremt exalterad. Som ett barn ungefär

Som tur var började de strax därpå. Svårt att ta snygga bilder på just fyrverkerier, men jag kan intyga att de var väldigt pampiga

spontanhäng och en oväntad reunion

I lördags tog jag min lilla ryggsäck o åkte över till Emelie för att bo där några dagar. På söndagen drog vi ner till stan för att shoppa lite och eventuellt gå till stranden. Väl nere i stan ringde Emelies kompis Jonas som frågade om vi ville komma över på en bbq-fest hos hans kompis chef. Såklart sa vi och en stund senare satt vi i bilen på väg uppåt.

Vi hamnade någonstans högt uppe i bergen i ett hus med världens utsikt och en trevlig pool. Här kan vi nog trivas tänkte vi och fick varsin drink och jag passade på att hoppa i poolen. Medan jag glatt plaskade runt fick jag plötsligt syn på ett välbekant ansikte, det var Cameron, vår amerikanska kompis som jag inte sett på 1 1/2 år. Helt sjukt! Vad är oddsen för att vi hamnar på samma fest uppe i bergen för det liksom, men glada var vi!

En mycket glad Johanna

Cameron o jag

Bra utsikt!

poolhäng

Vattenpoolo

Ja, det var en extremt bra dag!

Tillbaka i Santa Barbara

Så i torsdags kom jag äntligen tillbaka till mitt älskade Santa Barbara. Efter ungefär hundra timmar möttes jag upp av min kompis Julie som jag ska bo hos. Dessvärre slarvades min väska bort någonstans på vägen. Den ska dyka upp idag har de sagt, men man vet ju aldrig. Håll tummarna!

Igår tog jag o Julie en tur ner till stan som såg ut ungefär som jag lämnade den. Lyckorus gånger hundra gånger om när jag återsåg alla mina gamla favoritaffärer. Har hunnit shoppa lite också, var ju lixom tvungen när alla kläder ligger i en övergiven väska någonstans...

Lite senare på dagen blev jag "tvingad" att följa med Julie o Zach (hennes fiance) och klättra på innomhusväggar. Jag var alldeles för trött för att orka säga emot haha. Det var faktiskt ganska roligt att klättra, men svårt! Mina stackars otränade armar fick jobba hårt. Men tydligen var jag en riktigt duktig nybörjare. Såklart hehe.

Konsten att slappna av

Min sjukgymnast (ja, jag har en sån nu för tiden) säger att jag måste sluta stressa för att det sätter sig i kroppen. Och nu har jag tydligen stressat min rygg sne, ja någon måste ju göra det med.
Jag måste tydligen lära mig att slappna av och fick ligga en halv evighet på magen med värmeomslag på ryggen, vilket gjorde att jag nästan somnade och blev alldeles groggy när jag vaknade. Nu en och en halv timme efteråt är jag fortfarande helt väck, vilket gör att det blir extremt svårt för mig att koncentrera mig på att plugga, vilket i sin tur gör att jag såklart blir...stressad!

Jag tror jag tar en paus och tittar tillbaka på lite lugna bilder jag tog förra året istället.

Gröna fingrar

Efter att ha sett filmen Green Card någongång på nittiotalet har jag haft en dröm/vision att ha en stor härlig trädgård, massor av blommor och växter. Kanske skulle jag t om bli florist en vacker dag? Jag kunde inte tänka mig ett mer underbart jobb. Det här var alltså när jag hade lagt ner planerna om att bli delfinskötare som alla andra tioåriga småtjejer.

I verkligheten hade jag inte så gröna fingrar som jag hade önskat. Mina blommor ville liksom inte växa och frodas bakom mina neddragna rosa persienner. Sen att de behövde vattnas glömde jag visst bort. Jamen det var ju inte så konstigt, mina gardiner hängde ju för blommorna. Inte konstigt att man glömmer.

Men blommor skulle jag ha, det är ju så vackert, härligt och så. Till slut fick jag inga nya blommor av mamma. Jag kunde inte ens hålla liv i en kaktus och där gick drömmen i att bli en med stor trädgård i kras.

Men sen hände det, för några veckor sen fick jag en gurkväxt av Linn och sen dess har jag vart besatt av den. Vattnat noga varje dag, för det ska man. Och varje morgon när jag kommer ut i köket har den vuxit ännu mer. Alldeles helt fantastiskt!
Min lilla gurkväxt, må då aldrig dö från mig.

Sedan hände ännu mer konstiga saker, jag märkte ju att gurkväxten började växa ur sin lilla kruka. Herregud, vad skulle jag ta mig till undrade jag? Svaret var: omplantering. Sagt och gjort, idag har jag planterat om min lilla växt.
Planterade t om om en annan blomma när jag ändå var i farten.

Kanske borde jag bli florist ändå?

Den växte...

...och växte

Och nu bor den i sin nya fina kruka!

And let yourself be everything that you always wanted

Fantastisk låt, underbar text

Humorgalan

I söndags var det Humorgalan på cirkus och eftersom min fina vän Caro jobbar på Unicef hade hon lite extra biljetter till övers. Mycket trevligt. Vi började med ett glas vin i Vasastan för att sedan upptäcka att tiden hunnit bli knapp, men efter en taxitur hinna komma flera minuter innan insläppet stängdes. Inne på Cirkus, var det varmt, men flott. Jag skulle vilja påstå att det var en alldeles strålande kväll att avsluta en fin vecka på. Och om du inte redan är världsförälder, bli det nu vetja!

www.unicef.se/varldsforalder/bli-varldsforalder

Bra början

Den här våren har börjat bra måste jag säga. Invigde den för några veckor sen med att fynda massor av fina saker på en loppis. Är numera en stolt ägare av en flott trasmatta, en tjusig lampa och två byråer samt lite smått och gott. Vidare har jag hunnit skriva på ett avancerat grupparbete och skickat in tenta nummer tre.
Dessutom har jag hunnit inviga parkhäng med rosé och ätit jordgubbar med mjölk.

Paus i loppisfyndandet

Lite fynd

Vår!

Jag har skaffat mig en ny kompis, en gurkväxt, den växer sjukt snabbt!

Allt ska bort!

Ibland får jag ett ryck. Jag måste rensa bland mina kläder.Det finns för mycket kläder här som inte används! Jag skulle vilja påstå att det finns del kläder som aldrig har använts. De där kläderna som väntar på rätt tillfälle att få användas. Jamen, jag ska ju använda det där plagget, sen. Inte nu, men någon gång. Och så går ytterligare ett år utan att jag ens så mycket som prövat plagget. Att den där tröjan inte ska passa längre är sådant som inte ens passerar mina tankar, för då måste jag ju göra mig av mej den.

När jag var liten och min mamma rensade min garderob gömde jag alltid min favorittröja under kudden så att hon inte skulle hitta den och kunna slänga den. Det var en jättesnygg pingvintröja som jag ärvt av min storasyster. Ja, sjukt snygg var den faktiskt och det var min absoluta favorittröja. En dag hann jag inte gömma den jättesnygga pingvintröjan och vips låg den i sopnedkastet. Mamma förstod inte ALLS att den där slitna tröjan full med hål kanske skulle komma till användning en vacker dag.

Den här jackan köpte jag på hösten 2000. Den hittade jag nu i min garderob. Det var många år sen jag använde den sist, men det behöver ju inte betyda att jag inte komma gör det igen.

paper can't beat anybody

Var stolt

Jag anser att alla människor har något de kan vara stolta över och jag tycker faktiskt att man ska skryta lite om sig själv ibland. Alla kanske inte vet om hur bra du egentligen är och då kan det vara bra att tala om det för dom. Så att de också vet.
Om man tycker att det känns jobbigt att skryta inför andra, ska man åtminstone tala om för sig själv att man är skitbra. Det är viktigt att man själv vet om hur bra man är, annars kan inte någon annan heller uppskatta ens braigheter.

Det här är jag stolt över:
* Att jag är bra på spara pengar till roliga saker
* Min observationsförmåga
* Mitt neverending reseintresse
* Att jag kan säga nej
* Att jag lyssnar på mig själv, ibland försent, men ändå
* Att jag vågar och kan kämpa om det behövs
* Att jag gör sjukt goda smoothies

Sen är jag ganska stolt över att jag vågade säga hejdå till vardagen för att leva i ett helt nytt land ett tag

om att bli äldre

För en vecka sen fyllde jag år och att bli äldre tycker jag alltid känns lite jobbigt. Jag blir ju bara äldre och äldre liksom. Ett steg närmare ålderdomen för varje år.
Att bli gammal känns jätteläskigt. Men egentligen vet jag ju att jag är ganska larvig.
Jag känner mig inte gammal. Jag ser inte gammal ut. Dessutom känner jag mig själv mycket bättre nu och jag tänker inte på samma sätt längre. Jag är mer säker i mig själv. En sak som är fint med att fylla år är att man får äta tårta och man får fina presenter. Fast den bästa presenten är ju inte saker, utan vetskapen att det finns personer i ens närhet som tycker om en, och som man tycker om tillbaka.

Nästa gång vill jag ha en sån här tårta tack

Jag imponeras

Jag imponeras av folk som vågar ta klivet ut och göra något oväntat. Folk som vågar bryta upp, lämna den trygga vardagen för att leva livet på nytt.
Jag imponeras av människor som vågar att pröva nya saker, något de inte behärskar och inte hämmas över det faktum att det faktiskt är skitläskigt.
Jag imponeras av de som går mot strömmen i en värld där alla gör likadant, men mest av allt imponeras jag av de som lyssnar på sitt eget hjärta i första och främsta hand.

Livet

Alltså det här livet lever man bara lever en gång så fyll det med saker du tycker är viktigt, saker du tycker om. Träffa folk du gillar och ödsla inte tid på de som tar din energi istället för att ge.

Jag vill inte sitta på en parkbänk någonstans när jag är en gammal tant och tänka på allt jag inte gjorde, sånt jag inte vågade eller var för lat för att göra. Jag vill inte ångra mig helt enkelt.

Vi tänker ofta på saker vi kan göra sen. Men vad händer om en långtradare kommer och kör över alla dina "sen"? Vänta inte med att leva ditt lev som du befinner dig i just nu. Allt är inte underbart alltid och visst det finns stunder då man bara vill lägga sig under sängen för att slippa allt runt omkring. Men stanna inte kvar där under sängen för länge. Vänta inte på saker du ska göra sen, gör dem nu!

Jag har kommit på att jag är lyckigare när jag har mycket att göra, när jag känner att mitt liv har ett meningsfullt innehåll.

Och när jag blundar är det sommar