om att bli äldre

För en vecka sen fyllde jag år och att bli äldre tycker jag alltid känns lite jobbigt. Jag blir ju bara äldre och äldre liksom. Ett steg närmare ålderdomen för varje år.
Att bli gammal känns jätteläskigt. Men egentligen vet jag ju att jag är ganska larvig.
Jag känner mig inte gammal. Jag ser inte gammal ut. Dessutom känner jag mig själv mycket bättre nu och jag tänker inte på samma sätt längre. Jag är mer säker i mig själv. En sak som är fint med att fylla år är att man får äta tårta och man får fina presenter. Fast den bästa presenten är ju inte saker, utan vetskapen att det finns personer i ens närhet som tycker om en, och som man tycker om tillbaka.

Nästa gång vill jag ha en sån här tårta tack

Jag imponeras

Jag imponeras av folk som vågar ta klivet ut och göra något oväntat. Folk som vågar bryta upp, lämna den trygga vardagen för att leva livet på nytt.
Jag imponeras av människor som vågar att pröva nya saker, något de inte behärskar och inte hämmas över det faktum att det faktiskt är skitläskigt.
Jag imponeras av de som går mot strömmen i en värld där alla gör likadant, men mest av allt imponeras jag av de som lyssnar på sitt eget hjärta i första och främsta hand.

Livet

Alltså det här livet lever man bara lever en gång så fyll det med saker du tycker är viktigt, saker du tycker om. Träffa folk du gillar och ödsla inte tid på de som tar din energi istället för att ge.

Jag vill inte sitta på en parkbänk någonstans när jag är en gammal tant och tänka på allt jag inte gjorde, sånt jag inte vågade eller var för lat för att göra. Jag vill inte ångra mig helt enkelt.

Vi tänker ofta på saker vi kan göra sen. Men vad händer om en långtradare kommer och kör över alla dina "sen"? Vänta inte med att leva ditt lev som du befinner dig i just nu. Allt är inte underbart alltid och visst det finns stunder då man bara vill lägga sig under sängen för att slippa allt runt omkring. Men stanna inte kvar där under sängen för länge. Vänta inte på saker du ska göra sen, gör dem nu!

Jag har kommit på att jag är lyckigare när jag har mycket att göra, när jag känner att mitt liv har ett meningsfullt innehåll.

Och när jag blundar är det sommar

Klappslag och andetag

När jag ska ta tag i mitt skolarbete börjar jag alltid med att ha ångest, mer eller mindre. Första minuterna känns allting extra svårt och jag är helt övertygad om att jag aldrig kommer förstå någonting och att jag lika gärna kan ge upp, typ.

Men det är sen det häftiga inträffar, jag andas lite, tittar på uppgiften igen och på alla tusen uppslagna böcker som ligger utspridda över hela köksbordet. Och helt plötsligt börjar jag se ett samband med alla ord som för en liten stund sen verkade totalt obegripliga. Helt fantastiskt tycker jag och börjar genast att knappa på tangenterna.

Egentligen kanske jag har ett överdrivet dramatiskt sinne för studier, men livet skulle väl ändå vara extremt tråkigt utan alla dessa klappslag? Dessutom sitter jag här och är löjligt glad för att jag har lyckats börja skriva och tankar på morgondagens första ångest över nästa del existerar just nu inte i mitt huvud.
Jag sitter här och firar med choklad och ignorerar tråkiga löften om att jag bara äter godis på helgen.

As much as I ever could do

När stressen över att hinna med allt kommer smygandes stänger jag av hjärnan istället, tappar upp ett bad, tänder lite ljus och sätter på den här låten. Vardagslyx helt enkelt.