Mästerkocken

Jag har aldrig varit en mästerkock även om visionen om att vara det alltid funnits någonstans långt bort. Ambitionerna har dock inte vart lika höga. Jag har på senare år insett att bara för att man äger massor av kokböcker resulterar inte det automatiskt i att jag faktiskt tittar i dem.

När jag bodde i min första lägenhet på 18kvm ursäktade jag mig med att det inte är så enkelt att laga mat på två kokplattor i en trång kokvrå. Annat skulle det bli när jag efter två år flyttade till min nuvarande tvåa med ett stort (riktigt!!) kök.
Oj, vad jag skulle laga mat. Vad duktig jag skulle bli och nu jag skulle verkligen börja använda mina kokböcker regelbundet! En ny rätt varje vecka kunde ju inte vara helt orimligt att kräva från mig själv.

Ja, första veckorna gick allt som en dans, jag till och med använde ugnen! Jag hade förstårligt nog höga tankar om mig själv och mitt framtida liv som en riktig mästerkock.
Sen vet jag inte riktigt vad som hände, jag har säkert massor av bra ursäkter lagrade i bakhuvudet. Men någonstans på vägen fastnade jag i den bistra sanningen att jag slutade kolla i dessa böcker med så inspirerande bilder.
Okej om jag ska vara riktigt ärlig så kanske jag inte tittade i någon av dessa böcker särskilt ofta efter det att de hamnat i mina ägor.

Förra året när jag hade rymt landet och hamnat i det stora landet i väst, Usa, bodde jag helt plötsligt med tre andra personer som också skulle laga mat i samma kök som jag. Jag tittade ofta avundsjukt i mina nyfunna sambos kastruller och frågade nyfiket vad de lagade. Vid ett flertal gånger fick jag höra "jag vet inte, jag bara gör lite". Va!? tänkte jag, kan man verkligen göra så?
Här hade jag gått omkring och följt recepten till mina fem paradrätter till punkt och pricka. Och där stod jag i ett kök i ett främmande land med insikten att jag var en tråkig kock. Något måste göras insåg jag genast, jag måste lära mig "att bara göra lite". Med inspiration från personer i min närhet som jag inte kan glömma bort i ett skåp någonstans i mitt kök lärde jag mig konsten att mixtra med mina gamla recept och komma på helt nya.

Och nu ett år senare står kanske mina kokböcker fortfarande och sneglar  argt på mig från sitt skåp bredvid spisen, men fantasin har definitivt blivit bättre och när det ringde på dörren för ca en halvtimme sen och middagsgästen stod och väntade velade jag med flera bra ingrediensidéer. (Jag bestämde mig till slut för provencalska kryddor)

Och gott blev det.